FREDRIK ÅKUM

 20 mars 2024

När kopian överträffar originalet.

Fredrik Åkum examinerades från Konsthögskolan Valand 2013. Redan då handlade hans konstnärskap om gränsen mellan det figurativa och det abstrakta, mellan original och kopia, och om fascinationen för upprepning. Måleri är hans utgångspunkt, men han arbetar på många olika sätt. Inte minst med böcker och fanzine.

Fredrik Åkum (f 1987) kommer från Kristinehamn i Värmland, men bor numer i Göteborg. Strax efter examen på Valand fick han ateljé på Konstepidemin, ett gammalt sjukhusområde som nu rymmer arbetslokaler för hundratalet konstnärer. Det är här vi träffas. Han delar ateljén med en tidigare kurskamrat, konstnären Tomas Lundgren (som ställde ut på Dalslands konstmuseum 2017). Det är ljust och välstädat. På arbetsbordet ligger verktygen prydligt organiserade. På väggen en stor och nio mindre, mycket mörka, snarlika målningar.

– Jag testar hur långt jag kan gå innan målningen uppfattas som monokrom, säger Fredrik Åkum. Han pekar sedan på två vita reliefer som står lutade mot väggen. De ska med till Dalsland. Relieferna är gjutna på ett "primitivt" sätt berättar han och förklarar: I en bädd av lera trycker han ner skärvor av tidigare skulpturer som sen lyfts upp. Kvar blir spår, fördjupningar, i leran. Över dessa spår gjuter han sedan akrylharts. När hartsen stelnat, det kan ta upp till en vecka, lyfter han av avgjutningen och då framträder spåren i stället som upphöjda former, tecken, mot den vita bakgrunden. Den negativa formen har blivit positiv. Reliefen är klar. 

– Processen blir som en slags framkallning. Jag är inte ute efter att det ska bli vackert. Min motor är ett slags sökande efter ett bildspråk. Jag har haft en pågående process runt det i tio år nu, ett undersökande av en abstrakt fråga som förmodligen inte går att få svar på. 

Arbetet pågår parallellt i olika material och tekniker som likt en visklek växelvis påverkar varandra. – Mitt måleri är platt och väldigt tunt, relieferna är som en slags motsats till det. De har en annan taktilitet. 
Att göra fanzine, böcker och Artists’ books, är ett tredje spår som betyder mycket för honom. 
– Fanzine gjorde jag redan som barn. Tyckte det var kul. Jag minns att jag ville rita av en hel film en gång, men min lärare tyckte jag skulle hitta på något eget istället, berättar Fredrik Åkum. 

Fredrik Åkum, Installationsfoto. Dalslands konstmuseum

Han beskriver en obehaglig känsla han tidigt upplevde: – Jag kan få panik och tryck över bröstet av att vistas i museimiljö. Jag känner mig klumpig och stressad … åt vilket håll ska man gå?… kommer jag att utlösa larmet? … Att köpa katalogen var mycket bättre. Då kunde jag sitta hemma och titta på verken i bokform istället. Men då kom förstås frågan; Är denna målning lika bra i verkligheten?

Hans masteruppsats på Valand kretsade kring just detta. Hur förhåller sig kopian till originalet? Vad händer när man gör en kopia på en kopia på en kopia …? Frågor han framgångsrikt undersökt i sitt eget måleri. Som i den hyllade soloutställningen på Färgfabriken i Stockholm efter att han fått Beckers konstnärsstipendium 2020. Utställningen bestod av tjugotalet målningar i gränslandet mellan föreställande och abstrakt. Snarlika varandra, med gåtfulla förskjutningar i det frodigt växtliknande motivet. Samma fascinerande seriekänsla fanns i de målningar han visade på Göteborgs konstmuseum 2016, då han fick Sten A Olssons kulturstipendium.

–En kopia kan vara mer intressant än ett original, menar Fredrik Åkum. Har jag till exempel använt en målning i ett fanzine, kan jag slänga målningen. 
Han ser böcker och fanzine som utställningsplatser jämförbara med ett galleri eller en konsthall. De är också verk i egen rätt. Som nyligen publicerade Two Suns, en bok han jobbat med i två år på ett stipendium från Hasselbladstiftelsen. Med analogt färgfoto och teckningar speglar han närgånget naturen; ljuset, skuggorna, växtlighet, jord, berg och moln.

Målar du utomhus?

– Nej, svarar Fredrik Åkum, men ångrar sig genast. Många av de teckningar han nu visar på Dalslands konstmuseum, grupperade fyra och fyra under glas, har tillkommit utomhus, under en resa runt Vänern den gångna sommaren. Till utställningen hör också ett nytt fanzine Promemoria utgivet på nystartade förlaget Sunless Press.