Tänker du på att du idag går runt i en pågående konstutställning? Vi knatar på i vår vardag och stannar sällan upp och reflekterar över all konst som finns omkring oss. Jag pratar alltså om all offentlig konst som vi har i landet – överallt. Vissa konstverk väcker mer känslor än andra. Vissa blir älskade, andra kritiserade. Här listar vi några omtalade exempel.
Statens konstråd förvaltar en samling på över 100 000 verk som är placerade på statliga myndigheter runt om i landet. Hur många skulpturer och andra utsmyckningar som finns är det däremot ingen som vet då det inte har sammanställts. Det skulle vara ett digert arbete som skulle behövas göras genom att man går runt och letar upp dem och prickar av dem.
Jag önskar att alla konstverk kunde märkas upp mycket bättre så att folk kan läsa om vad det är, vem som gjort det och när det uppfördes etc. Många gånger går jag runt och letar efter en skylt som inte finns. Vill vi att folk ska uppskatta Sveriges offentliga konst måste alla kommuner bli bättre på att berätta om den för sina invånare.
Vissa konstverk väcker mer känslor än andra. Vissa blir älskade, andra kritiserade. Ofta får vi se en reporter sticka fram en mikrofon till en intet ont anande person på stan med frågan ”Detta konstverk kostade 2 miljoner – Vad tycker du om det?” Frågeställningen blir alltså vad det kostade, inte om det är vackert, spännande eller bidrar till det offentliga rummet – vårt vardagsrum.
Vi borde vända på denna negation.
Vi på Konstguiden har sedan 26 år arbetat med att lyfta fram vår offentliga konst på olika sätt. Ni har väl inte missat Konstguidens utsände Julia Swärds filmer i våra digitala kanaler? Där letar hon upp konst och berättar, på sitt personliga sätt, om dem och om konstnären bakom. Mycket uppskattat!
Följ Konstguiden på Instagram så kan se se Julia berätta om konst. Både offentlig och på utställningar. Klicka för att se mer >>
Konstguidens reporter; Julia Swärd, berättar om konstupplevelser runt om i hela landet.
Vilka offentliga konstverk gillar eller ogillar du?
Skriv in till mig och berätta vad du tycker så uppdaterar vi listan med era förslag.
bLINK
Ett rosa, fiktivt, stenblock, stort som ett trevåningshus, står på Västlänkens järnvägsbro vid Olskroken i Göteborg. bLINK är ett verk av den internationellt verksamma konstnären Katharina Grosse, producerat och beställt av Statens konstråd och Trafikverket som en del av den konstnärliga gestaltningen av Västlänken.
ed bLINK bjuder konstnären Katharina in betraktaren till att föreställa sig en gigantisk strålkastare som riktar en rosa ljuskägla mot marken. Alla ytor som fiktivt träffas av ljusstrålen färgas rosa: järnvägsbro, fackverk, markytor, gångstråk och cykelvägar. Mitt i ljuset tycks en jättelik sten, stor som ett trevåningshus, ha landat på E6:an.
bLINK är en storskalig rosa skulptur, stor som ett trevåningshus som väger 25 ton, och det största konstverket i infrastrukturprojektet Västlänken– ett av Sveriges största infrastrukturprojekt. Samtliga verk utgår från den konstnärliga visionen Kronotopia– en berättelse om Göteborg och göteborgarnas gemensamma historia.
bLINK. Uppförd 2025 i Göteborg, skapad av Katharina Grosse. Permanent. © Katharina Grosse / Bildupphovsrätt 2025
Pojke som tittar på månen
Järnpojke, även kallad "Pojke som tittar på månen", är en skulptur av konstnären Liss Eriksson. Skulpturen återfinns på Bollhustäppan, på Finska kyrkans bakgård i Gamla stan i Stockholm. Skulpturen är 15 centimeter hög och känd som "Sveriges minsta offentliga monument". Skulpturen restes 1967 och trots sitt lilla format och placering så letar sig massor av folk hit för att se skulpturen. Det händer att förbipasserande offrar pengar till pojken och klappar honom på huvudet i syfte att få tur. Många tror att pojken är utelämnad, ensam och fryser och de ikläder därför ofta skulpturen med halsduk och mössa som stickats åt skulpturen. Egentligen föreställer den konstnären själv som barn, sittandes i sin säng tittandes ut genom sitt sovrums fönster, beskåda månen.
Pojke som tittar på månen av konstnären Liss Eriksson, uppförd 1967
The Garden of Fragments
Vartannat år har Örebro fyllts av konst på olika sätt under biennalen OpenArt. Ofta har stadens offentliga ytor fått besök av stora, roliga färgglada och tankeväckande skulpturer som roat hela familjen, Från de mista till de äldsta. 2026 har anslaget kraftigt nedbantat och de stora internationella installationerna var inte lika betydande som förr. Tematiskt var konsten detta även även mer dämpat och mer "alvarligt". Natur och miljö var återkommande inslag. På torget mitt i stan uppfördes installationen The Garden of Fragments av den kurdisk-syriske konstnären Bahzad Sulaiman.
En trädgård växer fram ur gamla kylskåp, spisar och tvättmaskiner. Uttjänta vitvaror har byggts om till planteringar där växter breder ut sig mellan metall och kablar. Installationens former för tanken till Babylons hängande trädgårdar, men här består strukturen av vardagens övergivna föremål.
Kritiserat eller uppskattat? Tja, Moderaternas kommunalråd Anders Åhrlin gillade i alla fall inte The Garden of Fragments av Bahzad Sulaiman, på OpenArt i Örebro i år. Läs mer om OpenArt och de olika installationerna som uppfördes i år >>
The Garden of Fragments av Bahzad Sulaiman. Tillfälligt uppförd i Örebro 2026.
Margaretha Krooks staty
Statyn är gjuten i brons och den är 185 centimeter hög och medvetet porträttlik. Den är placerad direkt på gatan utan sockel eller annan markering. Marie-Louise Ekman engagerade Heinrich Müllner för projektledningen av sin idé och han skulpterade kroppen tillsammans med eleven Tilda Lovell. En nyutexaminerad elev, Hanna Beling, fick uppdraget att skulptera ansiktet. Alla fyra har signerat verket. De började ta mått på Margaretha Krook, men hon avled i maj 2001, innan de blev färdiga med det. Statyn kom på plats intill Dramaten 2002. Inuti statyn finns ett värmesystem som håller skulpturen 37 grader varm och snöfri. Den ska representera den värme som Margaretha Krook utstrålade och kunna ge värme till förbipasserande. Det har bidragit till att besökare klappat på hennes mage, så att den blivit blank. Besökarna tar också gärna på hennes karaktäristiska näsa, som även den är blank.
Margaretha Krooks staty är en porträttlik staty föreställande skådespelaren Margaretha Krook som är placerad vid Dramatens sydvästra hörn, i hörnet Nybroplan och Nybrogatan.
Livets brunn
Livets brunn (4 skulpturer) är utfört av skulptören Ivar Johnsson och invigdes i september 1950. Livets brunn var ett av de två förslag som tävlade om att ersätta Tritons brunn på Hertig Johans torg. Ivar Johnsson var en stark krigsmotståndare, han ville med de fyra delarna i Livets brunn skildra livets förutsättningar och motsättningar, ungdomen och ålderdomen, det nedbrytande våldet och den livgivande sådden. Den skulptur som är mest ifrågasatt är en staty av en man iklädd hjälm med en piska i handen och en hukande naken kvinna framför sig. År 2012 blev konstverket omdebatterat efter att bland andra riksdagsledamoten Monica Green framfört som sin åsikt att statyn är kvinnoförnedrande och att kommunens konstchef Ingemar Arnesson framfört att verket borde rivas.
Livets brunn på Hertig Johans Torg i Skövde
Jag tänker på mig själv
Konstnären Marianne Lindberg De Geer har benämnt många verk med titeln "Jag tänker på mig själv". Som titel på utställningar, en teateruppsättning, installationer, bok och en av hennes mer välkända skulpturer fick samma namn när den uppfördes utanför Växjö konsthall 2006. Här porträtteras två kroppar, en överviktig och en anorektisk, stående mitt emot varandra. Båda kropparna bär Lindberg De Geers ansikte. Som en klippdocka iklär hon sig olika identiteter och undersöker sig själv, relationer, makt och ideal. Konstverket väcker uppenbarligen starka känslor då den har vandaliserats flera gånger. Kvinnorna har böjts och skickats på lagning, blivit påklädda och 2006 sågades den ena kvinnan av längs fotknölarna.
Marianne Lindberg de Geers "Jag tänker på mig själv", uppförd 2006 i Växjö.
Bobos hjärta
Katarina Norlings skulptur för Lantbruksuniversitetet i Alnarp invigdes 1996. Konstverket invigdes är gjuten i remaljerad aluminium. Namnet har anknytning till journalisten Bobo Karlsson. Skulpturen beställdes av Statens konstråd som en del av ombyggnaden av en ladugård på Alnarp till bland annat bibliotek. Det ljusgröna hjärtat av aluminium är dekorerat med sitt flerfärgade chokladgodis med formen av lekbollar för barn. Till en början stormade det lokalt kring konstverket och och både elever och lärare protesterade mot skulpturen. Strax före invigningen försökte någon frakta bort den ett ton tunga pjäsen med traktor. Vad som väckte så stora negativa känslor verkar alla ha glömt bort nu och skulpturen användes under en period av SLU som logotyp på dess webbplats.
Bobos hjärta, uppförd 1996. © Katarina Norling / Bildupphovsrätt 2024. Foto: Lotta Jonson. Statens konstråd
Vilka offentliga konstverk gillar eller ogillar du?
Skriv in till mig och berätta vad du tycker så uppdaterar vi listan med era förslag.
