20 april 2025 - 17 maj 2025
Carin Castegrens måleri vilar i ett samförstånd mellan henne och bilden. Efter det första anslaget som anger metod och material är allt vibrerande förtroende, en tillit till att bilden finner sin egen väg, och att konstnärens roll är att följa och nedteckna den.
Cornelia Hermansson arbetar intuitivt i sitt måleri, där former som inte var förutbestämda växer fram under skapandets gång. Hon navigerar mellan två parametrar: igenkännandet, det som är bekant, och det okända, det som är oupptäckt. I sin konst söker hon en balans mellan dessa två aspekter, där både det kända och okända samspelar och formar verket.
Med väv som teknik undersöker Amanda Moberg stadier av omformning och förstörelse. Verken kan upplevas som lämnade i ett tvetydigt förlopp där ytor, strukturer och ordningar befinner sig i förändring. Den vävda ytan kan liknas vid en abstraktion av naturens villkor, men är på samma gång en ordnande princip som tycks vara grundläggande för det mänskliga tänkandet och vår förståelse av världen. Väven ska därför inte ses som ett objekt utan i första hand som ett tecken. Genom berättelser och gester breder verken ut sig till en poetisk värld av förbindelser som tillsammans med en uppmärksam blick kan hjälpa oss att peka på svår upptäckta aspekter av vår egen tid.
Kristyan Nicholson använder slitna, bärgade föremål som bär på trauman av sin egen historicitet. Dessa föremål, formade av tidigare erfarenheter, fångar ögonblick och osynliga krafter i vårt dagliga liv. Genom sina skulpturala installationer inbjuder Kristyan åskådare att få kontakt med mer än vad som är synligt, och förvandlar det vanliga till reflektioner av frånvaro, närvaro och förbisedda interaktioner, vilket för fram charmen med nyhet i vardagen.
Alice Indi Ryne, bild från film
Alice Indi Ryne vill med sina filmer, videor och installationer närma sig upplevelsen av att stå på gränsen för vad vi kan veta, se, minnas och förstå. I en lekfull balansgång mellan det nattsvarta allvaret och en överraskande humor skapar Ryne filmiska scener för betraktaren att sugas in i. Dessa scener är antingen beståndsdelar i hennes filmade verk eller rent fysiskt uppbyggda i själva utställningsrummet, väntande på att betraktaren även mer bokstavligen ska kliva in i och därmed förverkliga dem.
I sitt verk närmar sig Anton Kai det omedvetna genom vad man skulle kunna kalla fotografisk parapraxi eller visuella tunga. Detta är ett försök att förstå både fotografi och psykoanalys som medium och språk. I verken hittar man ofta återkommande teman som det självbiografiska, identitet, upprepningar och konstnärlig appropriering.
Carin Castegren, Vibration I (Arbetsprov)
"Frenetiska fragment i angripna landskap. Svetten av bebodd tid. Svävande deformationer. Mjuka fåror, gömmor och ytsk...
29 mar - 25 maj 2025
Kulturcentrum Ron..., Ronneby
Belkis Ayón (1967–1999) är en av Kubas mest framstående konstnärer. Bildmuseet lyfter fram en kreativ höjdpunkt i hen...
23 maj - 23 nov 2025
Bildmuseet i Umeå, Umeå