Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag

Det som återstår när allt är slut


Spara som favorit

 05 februari 2024

Renässansens bildvärld framhålles ofta när man talar om belgiskan Berlinde De Bruyckeres konstnärsskap.
Staffan Bengtsson har sett hennes stora utställning på Artipelag och får starka återkopplingar till en annan föregångare, Francis Bacon.


Berlinde De Bruyckere, It almost seemed a lilly, 2021-2023. 

Det är en påtaglig upplevelse av liv och död att se Berlinde De Bruyckeres nyöppnade utställning No Life Lost på Artipelag. Flamländskans skulpturer, glest utplacerade i de spatiösa vitmålade salarna, för tankarna till både kyrkorum och obduktionssalar; kött och ande lika naket, som två sidor av samma mynt.

Artipelags utställning är De Bruyckeres första i Sverige, men sedan 2019 finns ett inköpt verk av henne att beskåda i konsthallens skogsparti. Berlinde De Bruyckeres konstnärliga rötter hämtar näring inte minst ur det flamländska renässansmåleriet. Jesus korsfästelse förekommer i skiftande tolkningar. Tanken på andens återuppståndelse och köttets okränkbarhet är sådant som gång på gång återkommer i hennes verk.

På Artipelags utställning är hästen ett av de mest förekommande motiven. De första hästskulpturerna kom till när De Bruyckeres för tjugofem år sedan fick en beställning från Flanders Fields Museum när de ville uppmärksamma offren från första världskriget. Lost 1 är en hästkropp, i skala 1:1, som hänger på stålpiedestal. Lost V är ett liggande föl på marmorbänk. Dessa djurkroppar har fått behålla sina till synes oskadade skinn, men på andra håll möts vi av frilagt kött och inälvor, skapade av rosafärgat vax. Men det är samma ömhet och samma saklighet. No Life Lost!

Även om Belinde De Bruyckere själv avvisar kopplingen, så har jag svårt att helt negligera det faktum att hennes pappa arbetade som slaktare och att hon, när hon växte upp i Gent på 1960-talet, dagligen bevittnade karlar som bar hela och halva djurkroppar, in och ut mellan slakthuset och transportbilarna.

Berlinde De Bruyckeres utställning på Artipelag är in i minsta skrymsle också en knivskarp estetisk
upplevelse. Rått, äckligt, smärtsamt – men också otroligt vackert på ett torrt vis./ Staffan Bengtsson

Jag kommer att tänka på en annan konstnär, som också var besatt av kropparnas gestik och brutalitet: Francis Bacon. Hans genombrottsverk, Three Studies for Figures of a Crusifixion (1945), skildrar till exempel Jesus korsfästelse, med en blick för liv och död lika sekulärt oförblommerat, som den blick jag möter hos De Bruyckere. Bacons metod, som uppmärksammades först på djupet efter hans bortgång, var i viss utsträckning densamma som De Bruycjkeres, dvs de använder sig båda gärna av fotografier och äldre konst som utgångspunkt; för Bacon blev slakten på människor och djur under andra världskriget vad första världskriget blev för de Bruyckeres. Ja, gång på gång dyker engelsmannen upp i mitt huvud när jag vandrar runt genom Artipelags salar.


Bacon både arbetade och målade bland kadaver och styckade djur ett tag. Han växte upp med en pappa som tränade tävlingshästar. Självklart återkommer Bacon gång på gång när jag vandrar runt genom Artipelags kliniskt rena rum, som blivit något av jättelika vitriner åt flamländskans verk. Jag har svårt att slita mig från akvarellerna, som serien Parasiet (1996), och de ansiktslösa No Future (1995). Här finns ingen nåd, ingen återuppståndelse inom synhåll. Här har blod och vatten och aska bildat pölar av det som återstår när allt är slut. 
Francis Bacon fick en gång frågan om sin relation till Edvard Munch. Mycket hade de gemensamt, svarade han, men det fanns också en avgörande skillnad: Munch var i motsats till honom själv fullständigt ointresserad av det estetiska, sa Bacon.

Berlinde De Bruyckeres utställning på Artipelag är in i minsta skrymsle också en knivskarp estetisk upplevelse. Rått, äckligt, smärtsamt – men också otroligt vackert, på ett torrt vis.


I en tid när vi dagligen matas med massmedias bilder från krigens och slagfältens brutalitet, ger utställningen på Artipelag ett välbehövligt perspektiv på livets och dödens innersta natur.

Åk ut till Hålludden och se!

BERLINDE DE BRUYCKERE
NO LIFE LOST
ARTIPELAG, STOCKHOLM
3 FEBRUARI -26 MAJ


Berlinde de Bruyckere, Lost V, 2021-2022. Foto Jean-Baptiste Béranger


Francis Bacon, Three Studies for Figures at the Base of a Crucifixion, 1945

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Läs mer av Staffan Bengtsson:

I höst regnar det män på Thielska Galleriet>>

 

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 1

Konst man träffar på Jag är nog inte den ende som under pandemin mer än en gång hunnit reflektera kring närvaron av kon…

 29 september 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 2

Med FÄRGEN som vapen? Medan grå moln av krut och damm drar in från öster har Staffan Bengtsson botaniserat i aktuell k…

 27 oktober 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 3

INTE ENS PÅ IKEA FINNS LÄNGRE BARA UPPSIDA Det fanns en gång när IKEA var synonymt med STOR och STÖRST. Staffan Bengtss…

 10 november 2022

Staffan Bengtsson

GYLLENHAMMARS FRÄMLING PÅ DJURGÅRDEN

När blir en kropp ett väsen?      En konstkropp som så att säga funkar har nog förvandlats i den riktningen, att den på…

 30 maj 2023

Staffan Bengtsson

Nästan där, nästan viktlösa. - Maria Friberg på Thi...

Nästan där, nästan viktlösa. I mer än 100 år har de mer eller mindre suttit i orubbat bo. I sal efter sal, uppbackade a…

 28 september 2023

Staffan Bengtsson

KARIN BROOS. Ett skymningsland, bortom ont och gott

Hennes måleri är som en ständigt pågående film, tycker Staffan Bengtsson, som sett Karin Broos stora utställning SVART …

 02 juni 2023

Staffan Bengtsson

ANN-SOFIE BACK - Från jaktmarkerna på Götgatan

Sedan något år tillbaka arbetar Ann-Sofie Back tillsammans med Mattias Dymling (tidigare bl a IKEA) som, om jag förstår…

 09 februari 2023

Staffan Bengtsson

En runda i målarens trädgård - Recension av utställn...

Jag är glad att ikoner som Cy Tombly och Sigmar Polke fortfarande har så stort inflytande över målarkonsten. De stora h…

 12 februari 2023

Staffan Bengtsson

Laurie THE HYPE Anderson – men hur bra är det?

Nej, jag har aldrig tillhört Laurie Andersons trogna skara av groupies. Det är lika bra att bekänna. Men när amerikansk…

 19 april 2023

Staffan Bengtsson

Mycket svensk natur på Liljevalchs Vårsalong 2023

      Staffan Bengtsson, Konstguiden,  möter Rebecka Tollens, debutant på Vårsalongen 2023    När jag vandrar runt bland…

 23 februari 2023

Staffan Bengtsson

JOCKUM NORDSTRÖM INTAR LILJEVALCHS

Den här utställningen har jag verkligen sett fram emot. Att den överträffar mina största förväntningar gör ingenting mi…

 26 januari 2023

Staffan Bengtsson

HOT SET - Wolgers förgyllda ögonblick

Dan Wolgers nya utställning på Galleri Hedenius i Stockholm sätter Staffan Bengtsson tankar i rörelse. En konst bara det…

 22 februari 2023

Staffan Bengtsson

I höst regnar det män på Thielska Galleriet

Inför utställningen NÄSTAN DÄR/ALMOST THERE på Thielska Galleriet cyklade Konstguidens Staffan Bengtsson ut till museet…

 12 oktober 2023

Staffan Bengtsson

Liljevalchs dansar och ler?

Som alltid, höll jag på att säga, är det knökfullt både på golv och väggar när Liljevalchs slår upp portarna till Vårsa…

 11 februari 2024

Staffan Bengtsson

Lena Cronqvist - "Kanske ordnar det sig när jag komm...

I mars öppnar Konstakademien i Stockholm en stor inventering av Lena Cronqvists hela konstnärsskap. Från tidigt 1960-tal…

 03 april 2024

Staffan Bengtsson

Konsten att leva i ljuset

RECENSION:Visioner. Katarina Löfström, 25 maj - 20 oktober Thielska Galleriet Detta är en recension. Skribenten svarar f…

 22 april 2024

Staffan Bengtsson

Får det vara en DESKTOP BABE!?

RECENSION:Cut the cake,Arvida Byström, 4 april - 4 augustiDunkers Kulturhus Detta är en recension. Skribenten svarar för…

 24 maj 2024

Staffan Bengtsson