Nästan där, nästan viktlösa. - Maria Friberg på Thielska Galleriet

Staffan Bengtsson har besökt Thielska galleriet och sett en imponerande Pas de deux mellan konstnären Maria Friberg och konstmuseets tunga arv.
Nästan där, nästan viktlösa.  - Maria Friberg på Thielska Galleriet

Spara som favorit

 28 september 2023

Nästan där, nästan viktlösa.

I mer än 100 år har de mer eller mindre suttit i orubbat bo. I sal efter sal, uppbackade av skärgårdens vackraste skymningslandskap, har männens allvarstyngda porträtt mött oss när vi gjort våra besök i Ernest Thiels efterlämnade arv. Åren har gått, men tiden tycks ha stått förbluffande stilla på Thielska galleriet, 

Men nu händer det saker bland ekarna på Sjötullsbacken! Med Maria Fribergs gästspel NÄSTAN DÄR skakar det till ordentligt i den tunga skutans förtöjningar på Djurgården.

Konst står alltid i relation till annan konst men i en fysisk direktkontakt som denna mellan Fribergs fotografier och videos och museets samlingar blir liksom varje beröring en möjlighet till både starkare njutning och större risktagande. Att dansa såhär med de stora elefanterna kräver, minst sagt, ett lyhört fotarbete. Musikalitet!

Friberg är lekande konstnär och elegant estradör. Män har från början varit hennes material och gravitationen hennes livsluft. När hennes fotografier nu går i samspråk med Thielska, hon har fått välja partners fritt, är det som om luften där i bankirens palats plötsligt blir egendomligt lätt att andas. Och mer än en gång finns det anledning att dra på munnen åt hennes roliga/finurliga kommentarer till den befintliga konsten. Som när verket Changed Positions (2015), där en man placerats på ett torn av ihopvikta skjortor, matchas med Eugene Janssons nakna herrar i Akrobater, målad hundra år tidigare. I rummet intill går de fyra kostymklädda männen i Almost There  armkrok med Janssons lika blå och bubbliga Staden i solnedgång från 1897. Det är nästan lika roligt helt enkelt för att det är så visuellt träffsäkert hängt. Över huvud taget har Fribergs en precision i sina verk som påminner mig om en annan kostymfascinerad kollega, surrealisten René Magritte.

"Att dansa såhär med de stora elefanterna kräver, minst sagt, ett lyhört fotarbete. Musikalitet!."  / Staffan Bengtsson

Till de verkliga godbitarna på Thielska hör Vilhelm Hammershöis mörka melankoliska målning Fem porträtt (1901). Bilden i sig har varit föremål får oräkneliga uttolkningar i artiklar och böcker men Fribergs fotografiska replik Somewhere Else placerar dansken i ett helt nytt sammanhang. Sammanträdets värld. Kostymnissarnas skrevande självgodhet. Gubbväldet. Det är ett av hennes tidigaste verk och kanske inte helt i linje med hennes senare fascination för kostymklädda män, men här, öga mot öga med Hammershöi, tar det skruv ordentligt och det skakar, som sagt, till i herrarnas till synes orubbade bo.

 


Maria Friberg, Almost There 5, 2000, i Salongen. Foto: Urban Jörén / Thielska Galleriet.

I en av husets smalare korridorer hänger den ljuvligt vackra och långsträckta Calmation (2014). Fotografiet av den unga kvinnan korresponderar konsthistoriskt till verk som John Everett Millais

Ophelia och Fribergs tolkning av dödsmotivet (kvinnors närvaro i hennes verk är ju ytterst sällsynta) får oss att stanna till och fundera över närvaro och frånvaro av liv i våra liv. Men bilden är förstås också en bild, en konstnärs skapelse och förtjusning över kamerans nyfikenhet och förmåga. Det är mycket vackert.

Ernest Thiel är den mest inflytelserika konstmecenat vi haft. Hans engagemang i konstnärer och författare visste inga gränser. Han taxerade som landets rikaste privatpersoner i början på 1900-talet. Men äventyrliga spekulationer och olyckliga affärsförbindelser med bland andra familjen Wallenberg ställde honom mot slutet av sin levnad på bar backe och när han avled i en enkel hyreslägenhet i Djursholm 1947 hade hela hans förmögenhet, inklusive konsten, runnit honom ur händerna.

Jag tänker osökt på detta när jag ser Fribergs fotografier på alla affärsmän som liksom förlorat fotfästet och nu svävar i det blå lite lagom lösryckta ur sitt sammanhang. Den som följer börsrapporeringarna denna höst kan nästan dagligen se hur finansmän tvingas kasta in handduken. Och sväva bort.

Det är inte första gången en konstnär gästspelar i såhär i dialog med befintliga samlingar men Maria Fribergs stora känslighet och skarpa blick, tillsammans med Åsa Cavalli-Björkmans kurerande, har givit den gamla kulturborgen nytt liv och nya perspektiv på konsten. Millesgården gjorde något liknande på 1990-talet, jag minns inte minst Charlotte Gyllenhammars tilltag där bland gipserna på Lidingö, men Thielska och Friberg har funnit varandra på ett syrerikt och befriande sätt, helt i den legendariske bankirens anda. 

Tvingades jag välja bort något i hängningen fick det bli de lite väl dekorativa slipsarna från senare år. De behövs liksom inte.

Sophie Allgårds katalogtext ska också nämnas, synpunktsrikt och skarpt ringar hon in Maria Fribergs fortsatt överraskande konstnärskap.


Maria Friberg, Still Lives 4, 2006.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------

Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson >>

Läs vad Staffan Bengtsson tycker om Charlotte Gyllenhammars skulptur på Kungl. Djurgården>> 

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 1

Konst man träffar på Jag är nog inte den ende som under pandemin mer än en gång hunnit reflektera kring närvaron av kon…

 29 september 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 2

Med FÄRGEN som vapen? Medan grå moln av krut och damm drar in från öster har Staffan Bengtsson botaniserat i aktuell k…

 27 oktober 2022

Staffan Bengtsson

STAFFAN BENGTSSONS OBSERVATIONER: 3

INTE ENS PÅ IKEA FINNS LÄNGRE BARA UPPSIDA Det fanns en gång när IKEA var synonymt med STOR och STÖRST. Staffan Bengtss…

 10 november 2022

Staffan Bengtsson

GYLLENHAMMARS FRÄMLING PÅ DJURGÅRDEN

När blir en kropp ett väsen?      En konstkropp som så att säga funkar har nog förvandlats i den riktningen, att den på…

 30 maj 2023

Staffan Bengtsson

KARIN BROOS. Ett skymningsland, bortom ont och gott

Hennes måleri är som en ständigt pågående film, tycker Staffan Bengtsson, som sett Karin Broos stora utställning SVART …

 02 juni 2023

Staffan Bengtsson

ANN-SOFIE BACK - Från jaktmarkerna på Götgatan

Sedan något år tillbaka arbetar Ann-Sofie Back tillsammans med Mattias Dymling (tidigare bl a IKEA) som, om jag förstår…

 09 februari 2023

Staffan Bengtsson

En runda i målarens trädgård - Recension av utställn...

Jag är glad att ikoner som Cy Tombly och Sigmar Polke fortfarande har så stort inflytande över målarkonsten. De stora h…

 12 februari 2023

Staffan Bengtsson

Laurie THE HYPE Anderson – men hur bra är det?

Nej, jag har aldrig tillhört Laurie Andersons trogna skara av groupies. Det är lika bra att bekänna. Men när amerikansk…

 19 april 2023

Staffan Bengtsson

Mycket svensk natur på Liljevalchs Vårsalong 2023

      Staffan Bengtsson, Konstguiden,  möter Rebecka Tollens, debutant på Vårsalongen 2023    När jag vandrar runt bland…

 23 februari 2023

Staffan Bengtsson

JOCKUM NORDSTRÖM INTAR LILJEVALCHS

Den här utställningen har jag verkligen sett fram emot. Att den överträffar mina största förväntningar gör ingenting mi…

 26 januari 2023

Staffan Bengtsson

HOT SET - Wolgers förgyllda ögonblick

Dan Wolgers nya utställning på Galleri Hedenius i Stockholm sätter Staffan Bengtsson tankar i rörelse. En konst bara det…

 22 februari 2023

Staffan Bengtsson

I höst regnar det män på Thielska Galleriet

Inför utställningen NÄSTAN DÄR/ALMOST THERE på Thielska Galleriet cyklade Konstguidens Staffan Bengtsson ut till museet…

 12 oktober 2023

Staffan Bengtsson

Recension: Berlinde De Bruyckere på Artipelag

Renässansens bildvärld framhålles ofta när man talar om belgiskan Berlinde De Bruyckeres konstnärsskap. Staffan Bengtsso…

 05 februari 2024

Staffan Bengtsson

Liljevalchs dansar och ler?

Som alltid, höll jag på att säga, är det knökfullt både på golv och väggar när Liljevalchs slår upp portarna till Vårsa…

 11 februari 2024

Staffan Bengtsson

Lena Cronqvist - "Kanske ordnar det sig när jag komm...

I mars öppnar Konstakademien i Stockholm en stor inventering av Lena Cronqvists hela konstnärsskap. Från tidigt 1960-tal…

 03 april 2024

Staffan Bengtsson

Konsten att leva i ljuset

RECENSION:Visioner. Katarina Löfström, 25 maj - 20 oktober Thielska Galleriet Detta är en recension. Skribenten svarar f…

 22 april 2024

Staffan Bengtsson

Får det vara en DESKTOP BABE!?

RECENSION:Cut the cake,Arvida Byström, 4 april - 4 augustiDunkers Kulturhus Detta är en recension. Skribenten svarar för…

 24 maj 2024

Staffan Bengtsson

Dubuffets dröm - Rå konst på Millesgården

RECENSION:L' ART BRUTKonst som urkraft1 juni - 1 septemberMillesgården, Stockholm  Detta är en recension. Skribenten sva…

 19 juni 2024

Martin Ågren