Staffan Bengtsson, Konstguiden, möter Rebecka Tollens, debutant på Vårsalongen 2023
När jag vandrar runt bland de 298 verken (insända bidrag som alltid rekordstort, över 4000) börjar jag omedvetet räkna alla träd som kommer i min väg men efter tretti tappar jag räkningen. Den välbekanta nordiska floran och faunan tycks i Krigets och Elstödets skrämmande tider erbjuda tillflyktsorter, skyddsrum. Inte eskapism, snarare hemlängtan.
Per Torvald är född 1933 och deltager i årets Vårsalong på Liljevalchs med en trio träsnidade fåglar i skala 1:1. En fågel och ett stycke träd. Nötväcka. Liten hackspett. Och den alltid stirriga Rödhaken. Dessa små söta skulpturer, utförda med kärleksfull hand, fångar kanske salongens natursvärmeri bäst detta år. Inga egendomliga associationskrumbukter, bara ren natur.
P-O Larssons Ensamt träd (kolteckning) stiger som en rök ur ett slags bunker. Brittmari Sjöbergs trädstammar Vårvinter1 (collage) står prydligt och grå på plats. Eva Brandins träd (fotopolymergrafik) har tröttnat och ramlat ned över vattnet i Säveån. Träsnittet Sommarlandskap av Josefin Wedel är barndomsidylliskt och väldigt väldigt dekorativt.
Två träsaker som tar plats av egen kraft, inte underordnad den allmänna tendensen, är Rebecka Tollens stora kolteckning på plywoodskivor och som hänger centralt i skulpturhallen. Escargot4-ever föreställer en skolklass i sitt klassrum lång tillbaka i tiden. Med allvarlig uppsyn, inåtvända blickar, nästan klotrunda ansikten, tittar barnen åt vårt håll och ser ut att vänta på nånsorts svar. På nånsorts stor fråga kring livet. På några av skolbänkarna syns några sniglar släpa sig fram och antyder att allt kanske inte är som vi tror.
Det är en fantastiskt skickligt utförd kolteckning, inte bara för sitt format utan främst för sin svärta och sin allvarsamhet. Rebecka Tollens säger att hon tecknade en dröm hon fick när hon var höggravid.
Rebecka Tollens är, som många på Vårsalongen, ingen amatör. Hon har precis släppt en imponerande samling av sina kolteckningar i boken Fetch Your Flowers (distribueras av Konst-ig i Stockholm) och som mer än antyder ett stort konstnärskap i vardande.
Rebecka Tollens, Escargot 4-Ever, Kol på plywoodskivor
Sedan står jag länge och bara njuter av det formidabla korthus av dörrar som Jemina Asp Zayed rest i stora hallen längst in på konsthallen. Sju kasserade lägenhetsdörrar från, gissar jag, 1920-talet, nu står de och balanserar pyramidalt som ett klassiskt korthus, sådana vi utmanar oss med att regniga sommardagar.
Gemensamma drömmar är svår att släppa. Skulle dessa gedigna brunlackade trädörrar hamnat på återvinningsberget om de inte överlevt här? Konstnären berättar att hon kommit över dörrarna från en inneboende hos sin pappa. Denne Mohammed försörjer sig som ”dörrbytare” och när originalen byttes ut mot moderna (fula) säkerhetsdörrar var Jemina Asp Zayed framme. Det tackar jag för.
Jemina Asp Zayed, Gemensamma drömmar. Foto: Konstguiden.
Vårsalongen har gått in på sitt andra sekel. Som pålitligt kulturfenomen närmast oöverträffat. Jurun i år har varit konstnären Jockum Nordström, konstvetaren Isabella Nilsson och ordföranden Isak Nilson, som på senare år spelat andra fiol bakom avgående Mårten Castenfors. Det har blivit ett ovanligt jämt urval, inte några omkullkastande snackisar och inte heller något utmanande kontroversiellt. Slätstruket? Nej, det vore förmätet att påstå. Men just ganska jämt och på sina håll, och inte helt utan charm, lite valhänt måhända. Också en balanserad blandning av tekniker, allt finns med, även legobitarna Monolit av den unge (19 år) Miles Conradi ingår på något sätt i konstskafferiets basvaror.
Lergodset av Nina Hansen Tiberg är fulländat. Stella Dieden Richters torkade bilspår Håll mig våt: delad, utförd i lera och epoxi, kunde redan platsat på Moderna museet - skulpturen har den tidlösa popkonstmodernismen i sig. De två etsningarna Efter regnet av Håkan Berg gör något helt nytt med grafisk konst, tjusigt undanglidande.
Vårsalongen 2023 snurrar på som en cool jazzplatta. Inga kaxiga solonummer men en hel del sköna refränger man känner igen och trivs med.
Per Torvald, Liten hackspett, Träsnideri. Foto: Mattias Lindbäck.
P-O Larssons Ensamt träd, kolteckning. Foto: Mattias Lindbäck.
Nina Hansen Tiberg, Roi , Lergodsn Foto: Mattias Lindbäck.
Stella Dieden Richters, Håll mig våt, delad. Foto: Konstguiden
VÅRSALONGEN 2023
24 FEBRUARI – 23 APRIL
LILJEVALCHS, STOCKHOLM
--------------------------------------------------------------------------------------------
Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Klicka här för att läsa mer av Staffan Bengtsson >>
