BERTIL VALLIEN - Tidiga spår

 18 april 2023

I mer än ett halvt sekel har keramikern Bertil Vallien varit ganska okänd, till skillnad mot den internationellt uppburna glaskonstnären Bertil Vallien. Det är därför både spännande och imponerande att här på Vida få se denna stora samling av keramiska verk från det tidiga radikala 1960-talet. Den period som också starkt har påverkats hans utveckling oavsett vilket material han arbetar med.

BERTIL VALLIEN - Tidiga spår

Det var med keramik som den unge Bertil Vallien gjorde sin första kometkarriär.

Leran passade både hans berättartalang och behovet av konstnärliga utmaningar. Rent tekniskt hade han det lätt för sig. Det mjuka materialet lät sig formas och tämjas – uttrycka former som beskriver både styrka och känsliga tilltal. Det gav honom utrymme för hans kreativa begåvning och ledde till att han lämnade Konstfack och huvudläraren Stig Lindberg som skolans bästa elev 1961.

Kung Gustav VI Adolf som var intresserad av unga talanger, köpte med säkert öga för keramik samma år ett av hans verk till sin samling.

I mer än ett halvt sekel har keramikern Bertil Vallien, f. 1938, varit ganska okänd, till skillnad mot den internationellt uppburna glaskonstnären Bertil Vallien. Det är därför både spännande och imponerande att här på VIDA få se denna stora samling av keramiska verk från det tidiga radikala 1960-talet. Den period som också starkt har påverkats hans utveckling oavsett vilket material han arbetar med. För alla som följt glaskonstnären Bertil Vallien fortsättning med glasbåtar, intressanta anonyma porträtt, avklarnade former i varierade volymer, finns spåren redan i den tidiga keramiken.

Bertil Vallien, The Growing Building

En experimentell livslust.
För Bertil ställde framgångarna in siktet på att så fort som möjligt ta del av pågående internationella avantgardism. I Sverige då bara representerad av en handfull keramiker, främst Anders Bruno Liljefors och Hertha Hillfon, samt förstås generationskamraterna Ulrica Hydman (senare gift med Bertil) och Britt Inger Persson från Konstfack. Särskilt ledande keramiker i USA använde leran för nya former av poesi och berättelser. Den amerikanska och engelska Pop-konsten vidgade fältet till gränsöverskridande möjligheter.
Erbjudandet att direkt efter utbildningen få anställning som assistent till keramikern Hal Fromhold i Los Angeles var förstås perfekt. Med lite stipendiepengar kunde Bertil resa över Atlanten och kasta sig in i nya och stora äventyr.
På amerikanska västkusten flödade dessutom impulser från grannlandet, Mexiko med sina fantastiska precolumbianska konstskatter och färgstark folklore. I luften fanns det en konstnärligt utmanande frihet i attityden till material. Kanske var det de starka mexikanska färgerna som inspirerade honom till att lackera keramiken med billack: knallgult orange…

Men Bertils inledningen i den amerikanska studion var kanske inte upplyftande, till en början handlade arbetet om att dreja lampfötter. Lyckligtvis fick han snart också några andra uppdrag som att göra små husgudar – Kiln Gods. Den vidskeplige Fromhold ansåg att varje bränning i ugn krävde en liten skyddande och välsignande husgud. Bertil gjorde små husgudar. Med sin frikyrkliga uppväxt hade han en inlevelse och den konstnärliga kapaciteten blev uppenbar. Ganska omgående fick han ansvara för en stor del av verksamhetens kollektion och inbjudan att i juni 1962 göra en utställning på galleriet The Ryder på La Cinega Bvd – en stadens viktigaste adresser för samtida konst. I granngalleriet debuterade samtidigt Andy Warhol med soppburkar målade i olja. Tyvärr, noterar Bertil, nu mer än sextio år senare, möttes aldrig de två debutanterna. Recensionerna för hans keramik var strålande. Tidskriften ArtForum påpekade särskilt hans känsla för att skapa monumentala uttryck. Alla Bertils verk såldes. Redan i februari kommande år fick han göra en ny utställning med samma resultat. Avslutningen på vistelsen i USA blev minst sagt fantastisk, när han vann tävlingen årets unga amerikan – Young American. Den var utlyst av Museum of Contemporary Crafts, New York. Det uppstod naturligtvis stor förvåning när vinnaren visade sig vara svensk.

Hedvig Hedqvist
(Texten ovan är ett utdrag ur en längre text av Hedvig Hedqvist som publiceras i utställningens katalog)