Jordskugga

 16 november 2023

I ett anonymt bostadsområde i Norrköping finns ett världsunikt underjordiskt arkiv: Arkivet för det oförklarade. Här samlas bilder, filmer, rapporter och berättelser om övernaturliga händelser, oförklarade naturfenomen och ufon. Det folkloristiska arkivet växer ständigt genom donationer från hela världen. Utställningen Jordskugga genomförs i dialog med arkivet.

De deltagande konstnärernas Magnus Bärtås, Cecilia Germain, Ida Idaida och Isak Sundström förhåller sig till arkivets material och delar arkivets utgångspunkt: att vi inte reflexmässigt ska avfärda oförklarade fenomen utan undersöka dem, att våra försök att förhålla oss till syner, uppenbarelser, hallucinationer och tecken är en utforskande och skapande verksamhet. 
Konstnärerna har skapat helt nya konstverk som visas tillsammansmed utvalda delar av arkivet.
Utställningen är producerad av Norrköpings Konstmuseum. Curatorer: Magnus Bärtås och Isak Sundström.

Magnus Bärtås (f. 1962) är konstnär, författare och ledare för forskningen på Konstfack och arbetar främst med film, broderi, text, och installation. Hans verk involverar estetiska och sociala frågor om berättande och historieskrivning. Under senare år har han undervisat i mikrohistoria och arbetat med begreppet nekromanti (”att tala med de döda”) som konstnärlig och spekulativ historiografisk praktik (också i samarbeten med konstnären Behzad Khosravi Noori och författaren Fredrik Ekman). Bärtås deltog i Gwangjubiennalen 2012 och 2016 visade Göteborg Konsthall en större retrospektiv utställning av Bärtås konst. Tillsammans med Fredrik Ekman har han publicerat fem essäböcker (den senaste: Bebådaren, Albert Bonniers Förlag 2017).

Cecilia Germain (f. 1974) är en svensk-kanadensisk konstnär, boende i Uppsala. Efter sin utbildning vid Konstfack 2000—2006 har Germain arbetat med fotografi, grafik, performance, doftbaserade verk, text, installation, måleri och botanik. Genom sitt afrokaribiska ursprung tillhör Germain DOCS (Descendants of chattel slavery), något hon ofta utgår från i sitt konstnärskap. Från detta perspektiv undersöks kolonialism nu och då, vägar till motstånd och läkning, fiktionen och iscensättandet som verktyg för frihet, vägar till att återfå sin historia och sätt att sörja när inga gravar finns. Cecilia Germains första separatutställning The Dreamkeeper visades 2021 på Botkyrka Konsthall. 2023—2024 deltog Germain i grupputställningen Ways of Unseeing på Lunds Konsthall. Germain är representerad i Moderna Museets samlingar.

Ida Idaida (f. 1990) är en multimediakonstnär och skulptör baserad i Stockholm. Hon tog sin magisterexamen på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 2018. Hennes praktik, som omfattar monumentala skulpturer, maskiner och teckning, utgår från rörelser av smärta, trauma och skräck mellan kroppar. Skulpturerna, mekaniska strukturer av trä, textil och metall, är resultatet av intensiv fysisk aktivering och påminner lika mycket om maskiner från den industriella eran som medeltida tortyrredskap. Genom att bjuda in åskådaren till en repetitiv, tvångsmässig aktivering öppnar hon upp ett rum av korsningar, där processuella, sensoriska kroppsliga dialoger behåller sitt våld lika mycket som sin intimitet. 2020 belönades Idaida med Maria Bonnier Dahlins stipendium. Hennes verk har visats i Sverige och utomlands, senast på Something Else, OFF Biennale i Kairo, 2023. 

Isak Sundström (f. 1983) är konstnär, författare och musiker, utbildad vid Konstfack i Stockholm. Han arbetar genreöverskridande, i en eklektisk användning av material, medier och tekniker. Det existentiella, makabra och poetiska är ofta navet i hans verk. Under de senaste åren har han arbetat mycket med funna material som bär på minnen, såsom textilier, kläder, skinnsoffor – ting som visar spår av en ordlös berättelse. Med en liknande samplingsmetod har han använt sig av textmaterial i sin praktik. 2023 gav han ut boken Vi är många som berörts i djupet av våra hjärtan (Teg Publishing) som består av nekrologer från svenska dagstidningar som råmaterial som sedan omarbetats till ett slags fiktivt dokumentärt arbete. Texterna skapar en kollektiv röst utifrån anonyma levnadsteckningar, som visar på det omöjliga i att försöka sammanfatta människors liv på några korta rader.