Från lera till keramik

 13 juli 2022

År 1935 brände Erich och Ingrid Triller sitt första stengods i verkstaden i Tobo där de verkade fram till 1972. Ett livsverk var då avslutat, som satt outplånliga spår i det svenska konsthantverkets historia. Makarna Triller var pionjärer inom studiokeramik, så som dagens keramiker nu arbetar. Utställningen i herrgårdsbyggnaden visar delar av makarna Triller´s verkstad tillsammans med ett allsidigt utbud av föremål och verktyg från deras verksamhet. Paret Triller blev kända för deras perfektionism med en exakthet i form och glasyr vilket grundlades tack vara deras fokus på detaljer och minutiös dokumentation.

Samlingen på Österbybruks Herrgård består av 526 stengodspjäser som 1984 deponerades av Trillers tre barn hos Stiftelsen Österbybruks herrgård. Stengodssamlingen består av pjäser som Ingrid och Erich sparade ur sin produktion och är föremål som paret ansåg värdefulla som referensmaterial eller som var särskilt svåra att skiljas från. I utställningen får man följa historien om hur sekreteraren Ingrid går kvällskurser i keramik hos Anna-Lisa Thomsson och blir rekommenderad att söka en utbildning i Tyskland i slutet av 1920-talet. Vid samma tid, under den djupa depressionen i Tyskland, går den arbetslösa musikern Erich Triller som praktikant i en keramikverkstad och söker sig vidare till samma keramikutbildning. Här möts de och efter flera års utbildning bestämmer de sig för att etablera sig i Tobo i Norduppland. Det trillerska stengodset blev genom decennierna ett stående inslag på utställningar av kvalificerat svenskt hantverk världen över, men själva koncentrerade sig Ingrid och Erich i självvald isolering i Tobo på sin uppgift, fjärran från moderörelser och nya signaler inom deras arbetsområde. I verkstaden i Tobo arbetar Ingrid och Erik tillsammans i 35 år med att krossa lera, blanda, dreja, glasera och bränna över tjugofemtusen stengodsföremål. Varje pjäs blev föremål för en minutiös omsorg - balans och spänstighet i de drejade kärlformerna, precision i utformandet av mynningskanter och fotringar, heltäckande glasyrer där slumpen till synes inte fått något utrymme. Under de 35 år som de arbetade tillsammans höll de sin utstakade linje.Det är inte möjligt att säkert avgöra vilka föremål som tillverkades under de första åren från de sista. Begränsningen var en förutsättning för det mästerliga. Utställningen på Österbybruks herrgård med deras livsverk, stengodsföremålen tillsammans med paret Trillers verkstadsutrustning ger en upplevelse av inte bara den beundransvärda perfektionen i arbetet utan också värmen och innerligheten i kompanjonskapet som bidragit till den egenart som detta stengods representerar i svensk keramikhistoria.