Minns inte exakt när men det måste ha varit någon gång under 1997 när jag som sjuttonåring var utbytesstudent i Genova. I närheten av min konstskola ”Liceo Artistico Klee, Barabino” fanns en liten bokaffär specialiserad på just konstböcker. Det var där jag först kom i kontakt med Egon Schiele. Jag hade sedan länge varit bekant med Gustav Klimts mer dekorativa bildvärld men när jag såg Schieles verk hände något helt annat som har stannat kvar hos mig.
Hans bilder var både brutala och samtidigt så sköra. Det var skönhet och äckel på samma gång, liv och död, lust och skam. Alla de där komplexa motstridiga känslorna och relationerna som ryms i en människa men som är svåra att sätta ord på. Han exponerar det som inte ska visas upp, det som helst ska döljas eller maskeras. Nästan allt känns som ett vanitas-motiv, det utstrålar både skönhet och förgänglighet.
Det blev också tydligt för mig att här var idén på många sätt underkastat uttrycket. Det spelade ingen roll om Schiele beskrev en människa, en interiör eller ett träd. Hans nerv, temperament, skörhet och smuts lyser igenom oavsett motiv.
Jag minns att jag började teckna av hans bilder på kvinnor med sina märkliga spretiga händer och härma hans sätt att måla hud. Målade av hans skeva självporträtt och draperade kroppar. Blev lite besatt under en period.
Egon Schiele (1890-1918) blev ett av de där formaterande mötena med konsten innan jag själv visste vart jag skulle med mitt eget liv. Nu när jag återvänder till honom och tittar på hans verk, gör jag det med insikten att jag inte behöver honom längre på samma sätt. Nu vilar hans verk där mer latent och väl bevarat inne i mitt eget personliga kartotek av bilder tillsammans med konstnärer som Marlene Dumas, Edvard Munch, Vilhelm Hammershöi, Louise Bourgeois och många fler som betytt mycket genom åren.
Men jag drabbas dock fortfarande av hur kompromisslös och obeveklig hans konst fortfarande känns. Hur den går rätt in och berör.
Egon Schiele, Kalt träd bakom staket, 1912
Lovisa Ringborg (f. 1977) är utbildad på Högskolan för fotografi i Göteborg och hon arbetar mestadels med fotografi, men även med video och skulptur. Hennes verk har presenterats på bland annat Norrköping Konstmuseum, Hasselblad center, Kulturhuset i Stockholm, Bonniers konsthall, Vänersborgs Konsthall, Norrköpings konstmuseum, Gotlands konstmuseum samt utställningar i Finland, Tyskland, Schweiz, Österrike, Frankrike, USA och Sydkorea. SVT producerade ett K-special "Drömmar och fotografi" (originaltitel The Homecoming) om Ringborgs konstnärliga arbete.
Klicka här för att se filmen "Drömmar och fotografi" på SVT-PLAY
-----------------------------
LÄS MER:
Patrick Amsellem - Min konstupplevelse >>
