Av Jenny Danielsson
RECENSION:
Éva Mags - berättelser utan början.
14 okt 2026 – 7 mar 2027
Marabou konsthall, Sundbyberg
Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
----------------------------------------------------------------
Marabouparkens konsthall är ett stort utrymme som ligger en bred trappa ner från entrén. Avsatsen fungerar utmärkt som sittplats. Det är alltså enkelt att sätta sig ner, blicka ut över rummet och bilda sig en uppfattning om helheten. På golvet ligger en hel del bränd röd lera som här och var försvårar för besökaren att komma riktigt nära vissa skulpturer. En form på ena väggen strävar uppåt. Den har något spindelaktigt över sig. Vid första anblick har hela den här installationen något fysiskt svåråtkomligt över sig. Hur kan jag kryssa mellan delarna utan att trampa på leran och utan att av misstag gå in i något?
När man väl vågar sig ut på golvet krävs förvisso en viss uppmärksamhet, men det är ändå uppenbart hur man kan röra sig för att ta sig an utställningen. Genom hela rummet hänger en smal skulptur i stål som har taggar som en rosenbuske. Den har en fästpunkt i bakre väggen, men svävar ändå fritt och ger struktur till installationen. Först uppfattar jag den som en ryggrad, men kanske är det snarare en rot eller en gren som sträcker sig genom rummet som ligger under marken? Den måste ha monterats på plats. Det finns ingen lastbil som skulle kunna transportera den i ett stycke eller för den delen möjlighet att få ner den i den här lokalen.
Konsthallen har varit konstnärens utgångspunkt i arbetet och mer platsspecifikt än så här blir det inte. Utställningen presenteras också som en helhet, snarare än som en ansamling av enskilda objekt. Flera delar är riktigt stora. En form är flera meter hög och uppbyggd av stål som svetsats samman. En människa skulle få plats att gömma sig bakom den. En annan stor skulptur är en liggande halvcirkel. Den skulle också kunna agera som skydd. Överallt är spåren av konstnärens arbete med materialen tydliga. Hennes händer som format leran och spåren efter svetsningen som värmt upp materialen för att de ska uppnå sin form. En balk har fått valda delar uppvikta och svävar i rummet och sträcker sig ut och upp. Det är vackert och rått.
Utställningsvy, Éva Mag -berättelser utan början, 2026. Marabou konsthall. Foto: Sara Appelgren.
När jag rör mig runt i Éva Mags installation återkommer jag gång på gång till fysiskt arbete och förmåga. Éva är en konstnär, en kropp som förvisso har tillgång till verktyg och säkert en hjälpande hand vid behov, men ändå. Det här är konst som onekligen krävt råstyrka och enastående planeringsförmåga. Det är inspirerande. Hur långt kan man sträcka sig och hur tungt klarar man av? Oundvikligen drar tankarna åt människans alla uppfinningar som vinschar och pallyft och mänsklighetens ständiga strävan att flytta på saker och att förändra i och utanför den egna kroppen. Livet är verkligen en ständig förändringsprocess.
Vissa skulpturer har delar av obränd lera som med hjälp av vatten lätt skulle kunna inta ny form. Allting har förmåga till omvandling. Flera delar är av stål, som är en legering av järn och lite kol och det starkaste och mest hållfasta konstruktionsmaterialet som finns. I Éva Mags händer förvandlas materialen till fysiska volymer, skulpturer som självklart intar det här enorma rummet med vita väggar. Det är imponerande.
Författaren Lotta Lotass och specifikt hennes bok Den röda himlen anges som en källa till inspiration för konstnären i arbetet med den här utställningen. Efter jul arrangeras en läsning i konsthallen av boken som beskrivits som "en trovärdig version av krigets helvete" och är skriven utan sedvanliga punkter och kommatatering. Éva Mag uppmanar oss att läsa Lotta Lotass "för livslyckan’" Jag uppmanar till ett besök i berättelser utan början av samma anledning.
” Hennes händer som format leran och spåren efter svetsningen som värmt upp materialen för att de ska uppnå sin form. En balk har fått valda delar uppvikta och svävar i rummet och sträcker sig ut och upp. Det är vackert och rått. ”
Utställningsvy, Éva Mag -berättelser utan början, 2026. Marabou konsthall. Foto: Sara Appelgren.
Éva Mag, f. 1979, är född i Transsylvanien och verksam i Stockholm. Hon är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Hennes verk har tidigare visats på Bonniers konsthall, Moderna museet i Stockholm, Performa 19 i New York, Gammel Strand i Köpenhamn, Schinkel Pavillion i Berlin och på Kunsthall Trondheim i Norge.
