Wilhelm Kåge & Shōji Hamada

 09 april 2026

Kärlek till form, lera och glasyr och vackra bruksföremål till alla av svenske Wilhelm Kåge och japanske Shōji Hamada. En utställning om mötet mellan två av 1900-talets främsta keramiker: om deras likheter och olikheter, socialt engagemang, kulturutbyten, mjuk makt och evigt aktuella designfrågor. Se 300 konsthantverksföremål där skönhet och funktion går hand i hand.

Wilhelm Kåges (1889–1960) keramik och vackra vardagsvaror från Gustavsbergs porslinsfabrik, som Farstagodset, servisen Pyro och grårandiga De runda formernas servis, har en självklar plats i det svenska folkhemmet. Kåge var även internationellt erkänd och när New York Times 1958 recenserade en Kåge-utställning i New York utsåg tidningen honom till en av världens tre främsta keramiker tillsammans med japanen Shōji Hamada och britten Bernard Leach.

Shōji Hamada (1894–1978) var en av Japans främsta keramiker. Han var central för folkkonströrelsen Mingei som startade på 1920-talet. Hans drejade bruksgods i generösa former, doppad i glasyrer och dekorerad med hastiga men träffsäkra breda penseldrag, bildade skola för generationer av japanska keramiker. År 1955 fick han av den japanska staten utmärkelsen Ningen Kokuhō – en levande nationalskatt.

Kåge och Hamada träffades flera gånger. Hamada besökte Sverige 1929 för att studera Nordiska museet och Skansen. År 1952 kom han tillbaka och besökte Kåge i Gustavsberg. Kåge gjorde 1956 en rundresa i Japan och var i nära två veckor gäst hos Hamada. När de träffades delade de kunskap och erfarenheter.

Vid en första anblick verkar de två dock inte ha särskilt mycket gemensamt. Men båda var formade av visioner med rötter i den brittiska Arts & Crafts-rörelsen. Båda hade också nära band till reformrörelser som uppstått ur negativ kritik av konstindustrins produktion och effekter på samhället. Men de valde olika vägar för att nå det visionära målet där allas vardag är fylld av vackra bruksföremål. Det fanns även andra avgörande olikheter, både kulturellt sett och i Kåges och Hamadas förutsättningar och syn på keramik. En stor skillnad var att Kåge var formgivare på en fabrik, medan Hamada var hantverkare med egen verkstad.

Att visa Kåge och Hamada tillsammans handlar därför om mer än att bara låta mästarna spegla sig i varandra. Likheter och olikheter manar till funderingar på mer övergripande plan. Här finns också möjligheter att lyfta en rad ständigt aktuella designfrågor. Intressant är även att de verkade i en tid som påverkades av dramatiska världshändelser med krig och fred, där konst och design användes både som projektionsytor för nationella ideologier och redskap för mjuk makt.

Utställningen är ett samarbete mellan Nationalmuseum och Nihon Mingeikan (Japan Folk Crafts Museum), Tokyo. Den visar över 200 föremål ur Nationalmuseums samling och ett 100-tal från Nihon Mingeikan, Shōji Hamada Memorial Mashiko Sankokan Museum, Östasiatiska museet och Kåges familj.

I samband med utställningen publiceras boken Wilhelm Kåge & Shōji Hamada. Keramik över gränser med essäer av Helena Kåberg och Ulrika Schaeder, Nationalmuseum, Mayumi Furuya, Nihon Mingeikan, och Takuji Hamada, Kansei Gakuin University.

Utställningen kommer att visas på Bard Graduate Center Gallery i New York våren 2027.

Utställningens kuratorer: Helena Kåberg och Ulrika Schaeder, Nationalmuseum samt Mayumi Furuya, Nihon Mingeikan

Utställningsscenografi: Henrik Widenheim, Nationalmuseum

Wilhelm Kåge, Skålar med ristningar, Farstagods. Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum. © Kooperativa Förbundet KF.

Shōji Hamada, Fat, 1960-tal. Stengods, målad dekor. Östasiatiska Museet/Världskulturmuseerna. Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum. © Shōji Hamada.

Shōji Hamada, Koppar, 1940-50-tal. Stengods. Japan Folk Crafts Museum. Foto: Japan Folk Crafts Museum. © Shōji Hamada.

Wilhelm Kåge, "Farsta" Skål på fot, Flaskformad vas med brun glasyr samt Vas, 1953-59. Stengods, ristad dekor. Nationalmuseum. Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum. © Wilhelm Kåge.

Kåge och Hamada träffas under Wilhelm Kåges resa till Japan 1956. Gustavsbergssamlingen/Nationalmuseum/Anna Riwkin 1956. © Nationalmuseum / Gustavsbergs Porslin AB.