Carouschka Streijffert - Objekt

 23 februari 2026

I denna utställning får vi möjlighet att bekanta oss med Carouschkas bild och objekts värld som är innerligen unik. Den i det närmaste autonoma konstnären skapar all sin konst genom ta det som finns runt omkring henne: Som slängda skruvar, bultar, trådar, champagnegaller och andra överblivna slängda saker speciellt på byggarbetsplatser när hon är i staden. Den andra platsen är på hennes ö i skärgården där hon tar till vara nedfallna grenar och träd samt diverse djur och insekter och skapar en fascinerande bild och objektsvärld. I konsthallen presenterar hon allt detta i minutiöst skapade lådor på eleganta låga podier. Carouschkas omlopp ser ut att vara kristallklart och vi hoppas att besökarna kan få samma underbara upplevelse.

Carouschka Streijffert-Olseröds Konsthall, 2 april-10 maj, 2026

Carouschka Streijfferts konstnärskap kan förstås som en systematisk och långsiktig undersökning

av materialitetens estetiska och epistemologiska villkor. Hennes praktik rör sig i ett fält där konst,

arkitektur och hantverk inte utgör separata discipliner, utan sammanflätade metoder för att

organisera rum, arbete och betydelse. I denna utställning aktiveras konstnärskapet som ett rumsligt

system, där relationer mellan objekt, ytor och strukturer är avgörande för hur verken erfars och

förstås.

Det analoga arbetssättet är centralt. Genom användningen av upphittade och återbrukade material –

pappersdokument, metall, trä, benfragment, textil och glaspärlor – etableras en praktik som kan

beskrivas som assemblagebaserad, där materialens tidigare cirkulation och funktion inte

neutraliseras utan integreras i verkens betydelseproduktion. Materialen bär spår av tid, användning

och slitage, vilket förankrar arbetet i en materiell verklighet som står i kontrast till samtidens

immateriella och reproducerbara flöden.

Formellt präglas Streijfferts konst av en tydlig systematik. Upprepning, variation och modulära

principer skapar strukturer som både framstår som rationellt organiserade och öppna för associativa

läsningar. Influenser från konstruktivism, dadaism, funktionalism och futurism kan identifieras, men

dessa fungerar snarare som historiska resonansbottnar än som direkta stilistiska referenser. Det är i

spänningen mellan modernismens ordningsambitioner och ett mer intuitivt, kroppsligt arbete som

konstnärskapets särart träder fram.

Utställningen kan därmed läsas genom begrepp som systemestetik och materiell kritik. Genom att

insistera på hantverk, återbruk och långsamma processer formulerar Streijffert ett konstnärligt

motstånd mot industriell standardisering och accelererad produktion. Samtidigt etableras konsten

som ett alternativt kunskapssystem, där mening uppstår genom materiella relationer snarare än

genom representation. I denna praktik framträder det konstnärliga arbetet som både strukturerande

och undersökande — ett sätt att tänka genom material, rum och tid.