Textila konsten växer på ny utställning

RECENSION:
Det ska växa – textila uttryck som offentlig konst
Grupputställning
Statens Konstråd, Stockholm (Skeppsholmen)
Öppettider: 16:00-19:00
10 september - 25 februari 2025

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

-----------------------------------------------------------------------------

Installationsvy "Det ska växa – textila uttryck som offentlig konst" Statens konstråd

Textilkonst är konst som man väldigt gärna vill ta på, men absolut inte får. Därför kittlas det i fingrarna när jag besöker vernissagen för Det ska växa – textila uttryck som offentlig konst på Statens Konstråd. Utställningen är gjord i samband med föreningen Handarbetets Vänners 150-årsjubelium och visar verk från 60-talet till samtiden. Här finns bland annat bildvävar, broderier och skulpturer, starka färger och expressiva motiv som framkallar visuella sensationer.

Vid entrén dras blicken omedelbart till den monumentala makramén i färgprakt skapad av Karin Bäckström år 2021. Verket har den finurliga titeln Mackapär of Imaginary Spaces och svävar i utställningsrummet. Den består av hopsatta band, flätor och rep som dinglar över marken. I samma rum återfinns Moa Israelssons verk Go, gone från 2019. Det är en sovsäck, en kokong eller ett revben med förmågan att omfamna en kropp – något att värma sig i eller bryta sig loss ifrån, vilket väcker tankarna till ursprung och växtlighet.

Utställningens tematik och urval är baserat på Agneta Flocks textila skulptur Det skall växa – Sammetsdjungeln från 1975. Den föreställer lianer – en tropisk växt som klättrar för solljus och överlevnad. De vadderade lianerna av siden och sammet kramar om varandra för att skapa ett slags grönt nätverk. Konstverket tillhör en serie på tolv djungelskulpturer som tillverkades mellan åren 1968–1975 tillsammans med sömmerskor och praktikanter från Handarbetets Vänner. Under den tiden omförhandlades textilkonstens status i Sverige, från att vara ett hantverk förknippat med tradition till att bli ett uttrycksmedel för frigörelse. Dels en kvinnofrigörelse men också en konstnärlig frigörelse för en ny generation.

Vy över det första utställningsrummet. Till vänster syns Mackapär of Imaginary Spaces (2021) av Karin Bäckström och i hörnet Go, gone (2019) av Moa Israelsson. Foto: Julia Swärd

När Agneta Flock studerade på textillinjen vid Konstfack 1960–1965 fastnade hon för materialet. I en intervju för SVT:s tv-program Deras stil är textil (1973) förklarar Agneta: “Jag tycker det är ett varmt material, det är skönt att ta i. Det är viktigt med värme i den här kalla miljön som vi lever i.” Textilkonst livar upp vår miljö, vilket blir tydligt i fallet för Det skall växa – Sammetsdjungeln där de tropiska lianerna kom att utsmycka betongkvarteret Garnisonen på Östermalm. För även om konsten visas upp i en utställningskontext får man inte glömma att de hör hemma i det offentliga rummet. Därför är det lika intressant att läsa på de vita lapparna vart de olika verken är placerade. Till exempel tillhör den brunhåriga väven Fru sorg Domstolsverket, den silkesmjuka (förlåt!) Mammuten Försvarsmakten och Anita Ullerstams blåa Hästhuvud Polismyndigheten.

I utställningsrummen laddas konsten med nya betydelser. Varje enskilt verk hängs upp för att betraktas av uppmärksamma besökare. Intill Det skall växa – Sammetsdjungeln är Marga Perssons bildväv Cross II (1985) upphängd i en spatiös träkonstruktion som släpper in eftermiddagssolen från det bakomliggande fönstret. När ljuset tränger igenom vävbindningen påminns jag om hantverket som lever och växer – och att allt inte är dött en tisdagseftermiddag på hösten.

Totalt visas ca 40 olika konstverk

Läs mer om utställningen här >>

Det skall växa – Sammetsdjungeln (1975) av Agneta Flock. Foto: Julia Swärd